söndag 18 juni 2017

Vår gård, ett virrvarr av ogräs och ädelt!

Ängsklocka


En vecka kvar till midsommar eventuellt är allt i naturen som vackrast just nu. I år har Peik och jag äntligen gett oss själva tid att se runt på vår gård. Vi har bott på Lillgård i nästan tio år. Så länge har vi format vår gårds växtlighet och utseende. Vi har ingen perfekt skött gräsmatta eller rensade blomrabatter. Däremot har de aldrig varit vår vision att ha det heller. Vår gård är vildvuxen. Ibland har brännässlorna fläckvis fått växa sig två meter höga. Ändå har de funnit en orsak till det. Ibland har brännässlorna bebotts av nässelfjärilslarver i mängder och massor. Ibland har jag också slagit brännässlorna, låtit de torkas och gett det som näringstillskott åt djuren vintertid.


Gråfibblans framfart har varit stor sista åren


Under nästan tio år som vi har bott här har vi aldrig ägt en gräsklippare. Då gräset har blivit för långt har vi slagit det med lie. Hästarna har också fått gå och beta av gräset. Hästarna är fantastiska betesdjur som föredrar gräs framför blommor och andra finheter. Däremot har vi nu stött på lite problem. Vi har två hästar och fyra åsnor. Åsnorna äter gärna annat än gräs. Blommor och örter av alla slag är delikatess för åsnor. Med åsnor i trädgården så ansas blomrabatterna rikligt. De var ju inte riktigt vad vi önskade oss. Våra två får är inte heller till mycket hjälp. Får är också mycket förtjusta i blommor och blader. Så nu har vi planerat att ändra lite på systemet! Tidigare har jag haft flätgärdesgårdar runt det vi har planterat. Djuren har fått beta runt dem. Nu har flätgärdesgårdarna tjänat ut sin tid. Stolpverket i den har blivit så dåliga att de bara var att riva bort dem. Däremot har vi slagit in nya stolpar. Återanvänt riset och lagat risstaket av de istället. Vår vision är nu att gärda in området framför huset. Där ska vi sedan ha en traditionell trädgård.

I trädgårds avdelningen kommer det inte att finnas stora gräsmattor, utan perenner och blommor av olika slag. Vi har dessutom en gräsklippare för första gången! Den har vi fått av några bekanta. Fläckvis är de ok att använda den också.


Daggkåpa


Varför väljer vi att i minsta mån använda gräsklippare? De är frågan som vi ofta får. Jo för mångfaldens skull. För att gynna ängsväxter som funnits på platsen i århundraden men tagit stryk av maskinell klippning. Omkring lillstugan Villa Hyacint har vi aldrig klippt gräset och kommer aldrig att göra det. Området är nämligen ängsbetonat. Där växer gråfibbla, teveronica, ängsklocka, liten blåklocka, tjärblomster, styvmorsviol, daggkåpan. De har märkbart utökas under tio år.  Området betas av fåren och där fungerar de bra.

En gräsklippare river av gräset och dessutom tillför grässpillet från maskinen näring i marken. De vill vi inte. De gynnar inte ängs växligheten, utan förstör den. Vi har ingen vilja att "skapa" en äng med blomfrön, utan gynna den den växlighet som borde finnas där naturligt. Nu efter tio år börjar de faktiskt ge resultat! Ändå är de bara början. Tio år är ett ögonblick för naturen. Det verkliga resultatet kommer märkas efter kanske femtio år. Förutsatt att skötseln hålls på samma vis. Det är inget resultat som Peik och jag kommer att kunna njuta av men de spelar ingen roll. Det här gör vi för att gynna naturens mångfald. Inte för att behaga oss själva. Ändå måste ju nämnas att redan tio år har gett ett resultat som är värt att njuta av!




Till en del har vi ännu valt att behålla stängsel kring odlingar. Bredvid växthuset odlar vi spånadslin. Hit får inga höns komma in. De älskar frön av alla sorter. Därför har vi byggt ett tätt stängsel med nerstuckna pinnar i marken. En enkel port som kan lyftas åt sidan fungerar utmärkt bra. Spånadslinet är en gammal odlingsväxt som blommar med underbara blå blommor.




De som dyker upp lite här och där på vår gård är humle. Den är fantastisk! Eftersom den tycks har funnit här på gården så har vi valt att satsa på den. Vi har köpt till några plantor. Den är oerhört tacksam att odla. Ner i jorden med plantan. Lite komposterad hästgödsel på. Vattna och sedan ner med en hö stör och det är klart. Lite kan de behöva styras på plantan att den växer upp på stören.




Vår gård är ingen typisk villaträdgård men däremot finns en variation som gör den spännande. Den besöks av massor av fjärilar, bin, humlor. Skalbaggar och kryp av alla slag. Den är inte den vackraste precis, men den har definitivt mångfald. Den är ansad lite här. Några tecken på hysteri på att jaga maskrosor finns inte.  Den är planerad fast den inte alltid ser så ut... Resultatet får kommande generationer se..


Blommor små..




lördag 31 december 2016

Året som kom och gick!




Året 2016 går mot sitt slut och det nya året skall snart inledas med raketer och fyrverkeri av alla de slag. För mig har det varit ett händelsefyllt år. Speciellt hösten har varit fartfylld. Ja den gick fullständigt i arbetet tecken.

Eftersom jag jobbar som freelance så har jag tidvis massor med jobb och tidvis nästan inget alls. Hela hösten har jag varit på "resande fot" . Sångstunder på äldreboenden har varit jag haft mycket av, men jag har också jobbat som FMT musikterapeut. Mellan varven har jag också fungerat som gitarrlärare. Jag älskar att jobba med musik! Mångsidigare arbetsverktyg kan jag inte tänka mig.

Musik är ett världsspråk som kan användas för att öppna kanaler hos och mellan människor. Kan få människor som inte kan tala att sjunga, kan få slutna människor att öppna sig. Musik lockar fram skratt och samhörighet men i bland också tårar. Tårar är inte alltid av ondo,det kan faktiskt vara tvärt om. Dom är ofta ett tecken på att något som länge funnits inom människan fick en chans att komma ut.

Mitt sätt att jobba ska inte att få människor att prestera eller att lära sig något specifikt. Inte ens då jag jobbar som gitarrlärare kan jag helt släppa terapitankarna. Jag påpekar ständigt åt mina gitarrelever att de ska hitta sitt personliga sätt att spela på. Det finns många vägar att välja mellan för att nå ett mål. Det finns inte två exakt likadana människor, inte två exakt två likadana hjärnor. Varenda människa är en individ och har sitt sätt att agera, lära, utvecklas och delta. Det är det jag bygger mitt arbete på. Jag vill ge plats för individen, människan.








Trots att jag gillar det jag gör så måste jag ändå i ärlighetens namn medge att jag varit trött. Det ger massor att jobba med människor men de tar också en hel del. För att göra ett bra jobb så kräver det ju en viss energinivå och närvaro. Det är ju något som antagligen alla som jobbar inom vården, skolorna, dagis och andra liknande områden, mycket väl känner av.







Året 2016 har varit ett otroligt lärorikt år för mig. Jag gett mig själv tid att tänka, vila och reflektera.. Jag är inte längre lika prestationsinriktad. Jag är fortfarande väldigt mån om att sköta mina jobb, där känner jag stort ansvar, men måtta med allt. Jag har lär mig prioritera om både inom yrkeslivet och privat. Kanske det är ett typiskt kvinnligt beteende att alltid vara duktig och på sin topp. Det är ju vansinne, vem orkar hålla på så i längden? Män är kanske bättre på att stänga av och hoppa in i sin "nothing box". Jag har också funnit min "nothing box" och går dit och tar mig en lur så jag orkar fira nyår!

GOTT NYTT ÅR !

fredag 23 december 2016

God Jul!

Sofie och Molly

Jag önskar er läsare en god ju och gott nytt år!


söndag 16 oktober 2016

Halm och lera är en oslagbar kombination!

Lera och några spill av hästgödsel


Idag var det en lite varmare höst dag. Då måste jag passa på att göra något som jag länge tänkt att jag borde göra! Vårt stall är gammalt och lite dragit. Det må vara förlåtet då det är över 100 år gammal. På framsidan på stallet är stockarna framme. Självklart har vi tätat det med massor av lindrev. Ja eller åtminstone har det varit tätat med lindrev. Vilda fåglar behöver tydligen också isoleringsmaterial. De har plockat ut lindrev i mängder och massor. Så tydligen var lindrev inget bra alternativ... Nu har jag blandat ihop en tätning som inte borde vara lika attraktivt för dessa små liv. Lerklining! Tre magiska material som fungerar utmärkt ihop. Lera, halm och hästgödsel! Det är beståndsdelarna till en härlig lerklining.  Fantastisk kombination som aldrig slår fel.



Halm och färsk hästgödsel är fina produkter!


Lerklining har anor ända ner i vikingatiden. Mycket välbeprövat och dessutom ekologiskt till 100 procent. Det kostade oss dessutom ingenting. Hästgödsel och halm fanns 3 meter från stallet och leran är från mina föräldrars sommarställe. Ibland är det möjligt att göra vad som helst av nästan ingenting. Varför krångla till det i onödan, då lösningen till problemet finns fram för näsan på en! Dessutom ser det så där ålderdomligt charmigt ut som jag gillar.  


Stallsvägg med färsk lerklining


Det fanns en tid för länge sedan då jag trodde att jag inte klarar av att fixa ihop lerklining. Jag läste recept för hur den skulle blandas och fixas. Funderade hit och dit. Jag trodde att det var invecklat och svårt. Idag vet jag bättre. Det är enkelt bara man får lite känslan för hur konsistensen skall vara. Det måste fästa på underlaget. Gör det de så har man lyckats. Den känslan får man om man vågar prova. 

Nu är de här ju ett stall och då kan ju hästskit användas, men inte väl i bostadshus tänker ni väl? Faktum är att de fungerar lika bra på bostadshus också. till och med invändigt! I vårt förra hus tätade jag stockarna i köket med lerklining och det fungerade super bra! Draget var borta och någon lukt från gödsel fanns inte. Det kan rekommenderas!

Lerklining kan också användas på hela väggar och man önskar en "rappad" yta. Leran för inget illa åt stockar tvärt om. Klimatet inomhus blir ofta mycket behagligt och ytan vackert matt. Ytan går också att måla på om man inte gillar lerans naturliga grön gråa färg! Ibland är det bra att inte låta sig luras av handels dyra och avancerade material, utan istället göra något av de som råkar finnas bakom husknuten.


Halm hästgödsel och lera. Fantastisk kombination som bör användas mera!



onsdag 5 oktober 2016

Limfärgen!



Vårt kök jobbas på ständigt och hela tiden. Det går inte så snabbt som man kanske skulle önska sig. Det är skolor, jobb, djur med mera som måste få sin beskärda del. Fast ändå så framskrider köksprojektet så där sakta men säkert, vackert så!

Jag har målat muren ovanför köksspisen. Den hade lite 1980s stuk över sig med brungula kakel. Jag knackade bort kaklen och målade i limfärg en marmorering där kaklen hade varit.





Jag grundade först hela muren med vit limfärg. Sedan bröt jag med pigment olika färgen. Marmoreringen består mest av grön umbra.  Att marmorera i limfärg är lite krångligt. Resultatet ser man först då färgen har torkat. Färgen är märkbart mycket mörkade så länge den är våt. Resultatet är hyfsat och jag är rätt nöjd med marmoreringen.




 Då jag hade marmoreringen klar hade jag fortfarande hur mycket färg kvar som helst. Jag beslöt mig då för att experimentera lite och se om mina dekorationsmålare kunskaper ännu finns kvar, ens en liten del av dem.. Jag drog då några långa streck uppåt med en helt vanlig moddlare. Av strecken växte så småningom fram en blomstjälk av lite märklig modell.  Oj vad jag njöt av att få måla vilt och oplanerat! Jag använder sällan något mönster eller färdig modell. Jag bara drar på och så blir det vad det blir. Då man målar åt sig själv så spelar det ju ingen roll. Det är ju bara att måla om ifall resultatet inte blev bra.




Blomstjälken är målad i ultramarin, gul ockra, grön umbra och brun umbra. De pigmenten blir mycket vackra i limfärg. De får en fin lyster, ser fräscha och pigga ut. Då jag ville ha de färgerna tog jag lite av den vita grundfärgen skilt i en burk. Blandade i pigment och spädde ut med vatten, tills konsistensen var passlig.

Limfärgen är fantastiskt trevlig att dekor måla med. Det trots att den sätter en på prov rätt mycket. Med limfärg måste man bara våga! Det går inte speciellt bra att bättra på efteråt. Det är bara att ta ett djupt andetag, ta stadigt grepp om penseln och dra dit vad man i sitt huvud visualiserar. Sen blir det vad det blir.

Limfärgen är giftfri, ekologisk har mycket gamla anor. Det fungerar inomhus på mur, spännpapp, gipsskivor och på ohyvlat trä. Limfärgen är vattenbaserad och utomhus är det inte lyckat att använda limfärg. Den är inte lika stark som till exempel slamfärgen som också den är vattenbaserad. Nej limfärgen är en inomhusfärg och en mycket bra sådan.Limfärgen tål inte vatten i stora mängder så i badrum fungerar den definitivt inte. Ändå måste jag nämna att jag för många år sedan målade väggarna i en blomaffär i limfärg. I blomaffärerna är ofta luftfuktigheten hög och jag var aningen osäker på om limfärg därför var ett bra val. Ägaren till affären var mycket beslutsam om att vi skulle prova med limfärg i varje fall, vilket vi gjorde. I alla år som affären var aktiv fungerade limfärgen utmärkt väl! Jag var förvånad och glatt överraskad.




Limfärgen har används i flera hundra tals år i såväl slott som stuga. En av orsakerna till det är säkert för att ingredienserna varit lätta att få tag på. I princip innehåller vit grundfärg enbart tre ingredienser: Krita lim och vatten. De tre viktiga beståndsdelarna som behövs för att laga en färg. Bindemedel, utfyllnadsmaterial och vätska.

Limfärgen är en fantastisk färg! Ändå är den inte alltid omtyckt, den ställer ofta till det. Då man önskar måla över den så är den krånglig och svår. Att måla ny limfärg på gammal kan vara krångligt. Det nya lagret måste vara tunnare än det underliggande. En latexfärg  går inte att måla på limfärg. Då kommer allt ner, både latex och limfärg. Så ja,  limfärgen är både älskad och hatad. Fast ändå är den så vacker och man lär sig gilla den då man först blir lite bekant med den.




 Recept på traditionell vit limfärg: 5 kg krita, 100 g pärllim och 2,8 l vatten.

Häll lim i en burk och töm vatten på så det täcker limmet. Låt limmet svälla över natten. Vattnet som har blivit över häller man i ett ämbar och däri kritan så det bildar en ö i vattnet. Låt det sedan stå över natten. Rör inte om före följande dag. Följande dag värmer man pärllimmet som inte får koka, enbart sjuda. Vatten bad är att rekommendera. Blanda om kritan och vattnet och tillsätt därefter limmet i ämbaret med vatten och krita. Det är bra om man har en kompis som rör om med en  visp på borrmaskin tillika som man häller i det varma limmet.

 Sätt i gång gott folk och bekanta er med en av de äldsta färger som någonsin används!




onsdag 14 september 2016

Äntligen rustar vi igång vårt vackra lantkök!

Köket före förvandlingen

Köket efter förvandlingen


Vårt kök har under de 8 år som vi har bott här haft ett 1980 tals utseende. Det har av praktiska orsaker fått vara så. Köket är så otroligt viktigt rum. Där är man ju mest hela tiden. Med småbarn är det inte så lätt att rusta upp ett kök, därav har det fått vara. Tills nu! En dag fick jag nog och tänkte dags att göra något.

Väggarna var ut skålade med spånskivor och mellan skålningen och stockväggen fanns det glasull. Man får tacka gudarna att det inte hade läckt vatten in på isoleringen för då hade följderna kunnat vara förödande. Taket i köket var även de ut skålat och täckt med treetex skivor av något slag. De har vi rivit bort och fram kom det gamla fina plank taket.



Kökets utseende då vi började..


Då vi rivit bort otaliga lager med tråkiga spånskivor började det komma fram intressanta gamla tapeter. Härligt! Äntligen började husets själ komma i dager! Huset började på sätt och vis berätta sin historia. Vi beslöt oss för att spara alla dessa lager bakom en ny pärlspontpanel. Panelen gjordes som bröstpanel som köket i begynnelsen har haft.






 Längst under tapeterna var stockarna målade  två lager. Ena lagret var en gulockra nyans i limfärg och under den vit limfärg med stänk målning. Den gulockra färgen är nu delvis synlig. Lite sliten och ojämn men det kan man leva med tycker jag.









Jag tycker att de slitna stockväggarna samspelar otroligt väl med den nytillverkade pärlspontpanelen. Det slitna stärker enbart det hemtrevliga utseende. Det ser enbart äkta och rätt ut i gamla hus.



Hellre många små rutor än en stor!


Då spånskivorna var borta kunde vi klart se att husets ursprungliga fönster varit mycket höga. Cirka 170 m höga. Det är ingen billig affär att byta fönster på vårt hus, de är många och värdefulla. Så vi bestämde oss för att byta ut enbart ett fönster just nu. Det blev otroligt effektfullt och hela rummets miljö förbättrades.



Katten Lisas småttingar Lars_Elvis och Ella


På golvet var det ohyvlade bräder, på det spånskiva och ovanpå den en plastmatta. Plastmattan har förvisso varit praktisk att ha i alla dessa år men nu fick den flyga ut med buller och bång! Köket är ca 50 kvadratmeter stort och nu mötte vi på ett problem. Vad skulle vi ha på golvet. Vad vi än skulle ha valt så skulle det ha kostat nära på en förmögenhet.

Spånskivan och plastmattan var ute och kvar var enbart de ohyvlade bräderna. Ohyvlade bräder kan man väl inte ha som ett köksgolv? Eller kan man? Hos oss är det nu så. Ohyvlade bräder som behandlas på olika sätt för att experimentera och se hur de ändrar med tiden. Hur säkert var det att de förr i tiden hann stå och hyvla golv bräder i stugorna? Det är något jag har undrat över en längre tid faktiskt. Dessutom måste de ju hyvlas för hand antar jag. Jag är ingen historiker och har därför inte svaret på frågan, jag har bara en stilla undran. Nu har vi haft golvet så här i cirka 2 veckor och hittills har de fungerat utmärkt bra.


Brödstångshållare och utbytt fönster som passar i stilen


I köket framkom de gamla brödstångshållarna som varit gömda bakom skivorna. Nu har de fått komma fram. Tanken är att ännu en lång brödstång skall sättas dit så småningom. Glädjen är stor då köket äntligen börjar få tillbaka sitt gammal gedigna utseende. Ännu väntar själva köksutrustningen, just nu har vi inte ens vatten indraget i köket eftersom vi även byter de verkligt slitna vatten rören. Något som är ett verkligt stort behov. Vi har heller ingen el dragen ännu så det är långt kvar till målet.. ändå känns det helt ok!


Interiörbild 

fredag 15 juli 2016

En liten stuga vid namn Villa Lunda-Wilda!

Efter några timmars kämpande så är den på vagnen beredd att åka till sitt nya hem


 Då jag var liten hade jag en lekstuga som jag tyckte väldigt mycket om. Jag var inte riktigt så "flickig" av mig, så lekar med dockor var väl inte så vanligt i lekstugan. Däremot samlade jag på fjärilar och grodor. De bodde i alla möjliga burkar och ämbar där i lekstugan.

Stugan var i varje fall i aktiv användning alla dagar. Det var min egen lilla borg! Jag tror att jag var 4 år då min pappa byggde den till mig. Året var då 1974 och den byggdes av rivningsvirke. Virket var en spontad panel  från en hundra år gammal kåk. Ett virke som bevisligen var av bästa kvalité för de är i imponerande skick ännu i dag. 


Hemma på vår gård!


Då jag hade växt upp och inte brydde mig om någon lekstuga längre tog mina brorsbarn över omsorgen av lekstugan och på senaste tiden även mina egna barn. Så den har varit otroligt älskad av många. Min mamma och jag har sedan länge pratat om att flytta lekstugan hem till oss. Eftersom mina egna barn på så vis kunde ha större glädje av den så än att enbart ha tillgång till den då de är hos mormor och morfar.

En mulen dag i September beslöt Peik och jag att göra ett försök. Efter cirka 2 timmars kämpande med både mans och kvinnokraft talja och rep så hade vi den upp på släpkärran! Framsidan på lekstugan fick lite skador och ena hörnet på taket men inget värre ändå. Välbyggd lekstuga är det som tålde dessa törnar med rätt små skador!


Hemma på gården i väntan på avlastningen. Notera julgardinerna färdigt i fönstren!


Då vi kom hem till vår gård med stugan drog Peik den med talja och stockar under som den rulla på. Nu var den på plats och på våren började vi rusta i gång den. Vi bytte hörn bräderna som var svaga och i dåligt skick. De nya hörn bräderna var av rivningsvirke från en hundra år gammal kåk. Skrämmande hur historien upprepar sig! Lekstugan som är byggd av enbart rivningsvirke, fixas nu igång och restaureras med rivningsvirke. Lekstugans fönster är riktiga fönster med kittfals och alla finesser. De restaurerar jag också och de blir hur fina som helst. Listerna kring fönstren lagas också nya av Peik. Därefter fixar Peik kant bräder till taket. Det har den aldrig haft förut och plötsligt ser hela stugan mycket bättre ut. Uppe på nocken har jag lagar lite dekorationer. Dekorationerna är gjorda av gamla delar från en gammal spinnrock som inte gick att rädda längre.


Stugan tar form..


Lekstugan har också en fristående veranda. Där bytte Peik ut lite delar som var ruttna men i stora drag var den i rätt bra skick. Brädfodringen skrapade jag noggrant. Jag använde värmeblåsare för att få bort de många lager färg. Sedan är hela stugan målad med linoljefärg av god kvalité.


Veranda med sittplats


Jag målade stugan i en neutral beige färg och valde i stället att låta detaljer vara färgstarka. Lekstugan är ju ändå så söt i sig själv att det inte behöver vara någon utstickande färg på hela stugan. Under fönstren blommar rosa och vita pelargoner. Det är en sak som jag själv som liten skulle ha velat ha men som min mamma tyckte var onödigt. Hon tänkte antagligen att jag ändå inte minns att vattna dem och därför bättre att där inte är några blommor. Nu är där blommor i varje fall och både mina mina barn och jag gillar det.

Nu är stugan igen i användning alla dar! Precis så som den var då jag själv var liten. Både Ludvig och Wilma har alla tänkbara projekt på gång där i stugan och det är fantastiskt roligt.


Pelargoner självklart!


På insidan har Peik och jag rivit ut alla tråkiga spånskivor som hade målats med latexfärger. Istället har vi spikat upp pärlspontpanel i både tak och på väggar. Den är målad på insidan med samma färg som på utsidan. För Peik och mig tycks det inte spela någon roll om vi fixar igång ett stort hus eller liten lekstuga det skall ändå göras ordentligt. Ingen liten ytremont här inte!

Vid något skede skall jag också laga fönsterluckor till stugan men de ännu låta vänta. Stugan är nu i mycket gott skick och bör hålla i många år framåt. Vår lekstuga står för våra ideal på ett väldigt påtaglig sätt. Återanvändning lönar sig! Denna härliga lilla stuga är 40 år gammal! Byggd av bästa tänkbara kvalitéts virke. Den är dessutom byggd av en, då som nu betyder mycket för mig,  min egen pappa! Historiens vingslag! Stugan har dessutom fått ett eget namn. Jag har plockat bokstäver från Ludvig och Wilmas namn och blandat ihop dem lite huller om buller så då blev de... Villa Lunda-Wilda!


Stugan i all sin prakt!