torsdag 26 februari 2015

Slit och släng? Nej tack!

Detalj på kaffekvarn


Ju äldre jag blir ju mera gillar jag det slitna och nötta utseendet på saker. Kanske det hänger ihop med att jag själv blir äldre och lite nött i kanterna?  Jag är däremot inte speciellt förtjust i sådant slitage som gjorts med flit. Det vill säga möbler som repats och slipats för att se äldre ut än de är. Nya möbler som behandlats så tycker jag enbart ser konstiga ut.


Lappat och återanvänt


Slitage fungerar på något vis som ett bevis på att föremålet är gammalt och använt. Det ger det ett historiskt värde. Det berättar en historia! Det blir ju också som ett bevis för att det är av god kvalitè eftersom de hållit i alla dessa år. Fast det sedan är lappat här och där så hör lite till saken.





Långt förbi bäst före datum..


Förr lappade människorna sina saker för att på så vis förlänga dess livstid. Lappa strumpor gjordes man hur många gånger som helst . Inte var det tal om att sticka eller köpa nya stup i kvarten. Garn var värdefullt och inte kunde slösas med hur som helst. Det är något som den moderna människan kanske kunde hålla i åtanke. Då skulle vi spara på naturen och minska sopbergen. Jag gillar tanken på att lappa ihop de prylar som redan finns hemma. Hellre det än att jämt och ständigt köpa nya.  

Gamla skoplagg är fascinerande att studera! Slitaget är mest på tån och botten. Ofta var botten lappat. I bland flera gånger om. Människor lappade skorna själv och nog är det fantastiskt att se de små träspikar de använt för att kunna fixa lappningen. Vilket hantverk!



Ett spår i tiden


Slitaget är ett spår i tiden. Någonting vi lämnar efter oss till efterkommande generationer. Kul tanke tycker jag!

Inga kommentarer: